Nanoteknik

I går satt jag som klistrad framför uppdrag granskning. Äntligen något riktigt intressant och samtidigt  skrämmande.
 Nanotekniken kan säkert vara bra till mycket , men blandar vi in det i sådant vi smörjer på kroppen och i våra kläder blir jag tveksam. Väldigt tveksam. Ska vi sedan använda det i matförpackningarna för att matens hållbarhet ska kunna kontrolleras på annat sätt än med vår lukt och smak blir jag ännu mer tveksam.
Små små partiklar som kan tränga sig in i våra porer och ställa till med oreda i våra kroppar.
Det positiva var väl att även en del forskare var lite tveksamma, men industrin gnuggar väl händer och ser ofantligt många användningsområden.
Ska nu kolla mina shampon och andra produkter för att leta efter titandioxid. De kommer att försvinna ur mitt badrumsskåp.

 Letar runt lite och finner då att det heter E171 , färgen är vit och finns bl.a. i KESO hur små partiklarna är där kan vi väl tvista om?  Hittade lite fakta på Shenet och fundera då på hur något som är cancerogent på huden kan vara helt ofarligt när det passerar min mag och tarmkanal?

Mat och dryck	Livsmedelsfärg (E 171 Titandioxid) som får användas utan mängdbegränsning till alla livsmedel som får färgas.
Giftighet	• Titandioxid invärtes: Ogiftigt, men bara farmaceutisk kvalitet betraktas som ätlig p.g.a. renhetskrav. Smälts inte av den mänskliga organismen utan passerar mage och tarm oförändrat. Inga rekommendationer finns om acceptabelt dagligt intag (ADI). • Titandioxid utvärtes: Kan enligt en del studier vara cancerogent. • Om nanopartiklar, se under zinkoxid.