I min enfald trodde jag att alla landsting hade dåligt med pengar, i alla fall byter de ju glatt ut fungerande mediciner till kopior med större biverkningar än patienten redan har.
Borde de då inte bli glada om läkaren har ett bra samtal med sin patient och är trygg med att patienten själv får bestämma om han/ hon vill bli kemikalieförgiftad eller kan äta sig ur krisen? Detta borde ju rimligen leda till att kostnaderna för mediciner går ner betydligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar