Jag har aldrig riktigt förstått mig på kalorier. Redan i skolan blev man itutad att man skulle inta viss mängd kalorier per dag och åt man mera och fel sorts fett blev man fet. Då jag varit smal mina första 35 år ( mer eller mindre) och senare hade ett återfall av smalhet mellan 45-50 och efter det skenade vikten i väg, har jag aldrig förstått detta.
Det måste vara fruktansvärt individuellt hur mycket man förbrukar! Kan man verkligen förbruka kalorier på det sättet?
När jag nu läst Ideologin kostråden och pengarna och fått detta med kilokaloriers förbränning förklarad på ett lättförståeligt sätt blir jag ännu mera brydd.
Citerar: En kilokalori är måttet på hur mycket energi som behövs för att värma upp 1 liter vatten 1 grad. Kalorier är måttenheten på hur mycket ett ämne ,när man sätter eld på det, klarar av att värma upp vatten.
Hur hänger detta i hop i min kropp? Jag eldar inte upp maten, jag äter upp den!!!!!!!!!!!
När jag var som smalast kunde jag äta precis vad som helst, hur ofta som helst, glufsa i mig pizzor och restaurangmat varje dag ( jobbade på en) .Vilket jag inte klarar av i dag.
ALLTSÅ TROR JAG MER PÅ ATT KROPPENS EGEN FÖRBRÄNNING, ÅLDER OCH RÖRELSEFÖRMÅGA SPELAR ALLT STÖRRE ROLL.
Med andra ord, ju mindre man är i rörelse ju färre kolhydrater bör man stoppa i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar