Lchf-berättelser

Eftersom jag gillar berättelser om hur människor blivit friskare av LCHF måste jag bara länka till denna Ulla med diabetes typ 1 en historia jag hittat på Annika Dahlqvist blogg. Det är så trevligt när många blir så bra. Även jag ser ju resultat varje gång jag stoppar Annikas eller Lars- Erik Litsfeldts böcker i handen på någon. Mest överraskade blir de ju själva och den vanligaste frågan är ju som ni förstår: Varför får vi så tokiga råd av våra dietister och läkare ?

Viktklubb

Tiitade som vanligt in på Doktor Dahlqvist sida. hon hade hittat en artikel i Läkartidningen om Viktklubb.se som är aktiv i Aftonbladet. Har nu läst artikeln och slås av hur många som liksom jag hoppat av eller gett upp. Ja jag var med ett tag i början ( ca 4-5 år sedan) men insåg att det definitivt inte var något för en grönsaks och kolhydrat känslig glutenintollerant person så jag la av. Med alla dessa fibrer skulle min IBS förpestat tillvaron för vem som helst i min omgivning.
Nu syns det lite dåligt på bilden, men om man tar alla som börjat i Viktklubb.se och de som blev kvar den tid de föresatt sig och fick ett positivt resultat. Är resultatet sanslöst dåligt.
Av 37521 medlemmar försvann många på vägen.
Av de 13834 som valde att vara med 3 månadet blev 837 kvar till slut. Ett tapp på sanslösa 93,9%
Av de 13003 medlemmar som valt 6 mån medlemskap fannns 1588 kvar till slut
Av de 10684 som valt 12 mån alternativet fanns 1784 kvar.
Rent krasst är det alltså så att av de 37521 människorna valde 4209 att fullfölja sitt åtagande och många nådde säkert det resultat de föresatt sig. Vad var det som gjorde att de övriga 33 312 inte fullföljde det de föresatt sig?
Var det likadant för som som för mig, att de mådde mycket sämre och inga resultat kom?
Hur som helst har säkert både Aftonbladet och Rössner tjänat bra med pengar på oss som inte fick något resultat.
Tack Jörgen VN som fick mig på rätt spår för många år sedan och tack Annika D och Lars-Erik L som sen utvecklade det hela till något ännu mera positivt. Tack LCHF för att jag i dag mår så bra i min mage och jag räknar med att när kroppen kommer helt i balans så kommer jag också att gå ner mer i vikt. Dessutom kommer jag att kämpa för att många fler inser det som är bra med LCHF

Man ska passa sig för frukt.

Man jobbar ju tidigt på morgnarna för det mesta, alltså missar man allt bra. Ingen fara egentligen då man kan titta på det på kvällarna när man kommer hem om man kommer i håg det. I TV4 i morse kom efterdyningarna av gårdagens "frukt-fett krig" Måste ge Kristin och Anders en eloge för sina bra frågor och Ulf och Lars -Eric för att de lät varandra prata till punkt. Om man är smal och frisk är det väl inget större problem , är man fet och sjuk kanske man ska se upp!
Funderade i går på om det inte är så här att vi nordbor inte är helt skapade för alla exotiska frukter som ligger i drivor i våra affärer. När jag var barn åt vi frukt på hösten och en bit in i vintern. Frukterna var äpplen, plommon och päron från vår trädgård. Min mormor hade ett persikoträd, det var fest när man fick smaka ett par varje år. Hos mormor fanns även små mycket sura vindruvor. Ibland fick vi apelsiner och bananer men inga mängder. Ofta gjordes det någon god fruktsallad. Förövrigt fick man väl gå ut och plocka allehanda bär. Är nog uppvuxen på väldigt mycket jordgubbar och hallon kom jag just på.
Det syltades och saftades och konserverades och frystes in och sedan åts detta sparsamt under resten av året.
Goda äppelår blev det mycket äppelmos förstås, men inte frukt varje dag i drivor som många kan stoppa i sig nu.