Tittade in på Annika D:s sida som jag brukar. Idag skriver hon om Johan Hedbrant, bara positivt och informerande om hans gärningar. Mycket tack vare honom och Fetmaparadoxen är jag där jag är i dag. Det var när jag varit inne och läst på hans sida som jag på allvar började intressera mig för detta med fetten och den felaktiga kosten.
Citat från LIU-Nytt som skriver om Johan Hedbrant
Licavhandlingen i medicinsk vetenskap i slutet av 80-talet utgjordes en matematisk modell av insulinbehandling av diabetes, en modell som snabbt visar effekten av kosttyp, motion och insulinsprutor. Den gav honom kontakter med läkemedelsindustrin i USA.
– Det var då jag började förstå att insulin inte är särskilt effektiv behandling av diabetes 2, forskarna sade en sak vid de formella mötena och kom med antydningar om annat mellan skål och vägg. Men vilken industri är intresserad av forskning som leder till att människor kan minska eller rent av sluta medicinera?
Det är vetenskapssamhällets uppgift att våga diskutera och ifrågasätta även etablerade tunga namn.
– För mig tycks det som om det finns två sorters forskning. Evidensbaserad eller eminensbaserad, säger han lite ironiskt.
Och idag glädjer han sig åt att få del av åtskilliga solskenshistorier om diabetiker som fått "ett annat liv" sedan de bytt diet.
Han har så rätt, fixar vi våra frisk liv utan medicin då blir det ju kris inom läkemedelsindustrin, alltså har de ingen glädje av att vi blir det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar