torsdag 5 februari 2009

Jag vill också bli Professor!

Nej, jag är inte seriös och jag misstänker att de "köpa" professorerna inte heller är seriösa. Enligt SvD Omkring 650 av Sveriges nästan 4900 professorer är det som kallas adjungerade professorer. Deras löner betalas av företag eller av någon annan utomstående. Systemet innebär – enligt den officiella versionen – att universitetet väljer en person som ska knytas till högskolan som adjungerad professor. Den utvaldes kompetens utreds av två sak- kunniga och ska vara, som det heter, på professorsnivå. Någon utannonsering eller konkurrens förekommer inte.
Alltså kan de tycka och tänka precis hur som helst utan vetenskaplig grund.
Den adjungerade professorn får enbart arbeta deltid, högst 50 procent men vanligast är 20 procent. Han eller hon har en egen arbetsgivare som hela tiden betalar full lön. Högskolan behöver alltså inte stå för kostnaderna.
För mig än en Professur precis som det står i Wiktipedia, ett arbete som man kan söka genom ett öppet sökningsförfarande kan sökande från såväl universitetet eller högskolan ifråga, andra svenska högskolor och utlandet söka. Det anställande universitetet eller högskolan fastslår då en anställningsprofil för professorstjänsten och eftersträvar sålunda att anställa den kandidat som bäst svarar mot profilens beskrivning. De sökandes meriter i förhållande till anställningsprofilen sakkunniggranskas av tre (eller flera) äldre professorer från andra universitet inom och utom landet, som slår fast huruvida de sökande är kompetenta för tjänsten och därefter rangordnar de (främsta av de) kompetensförklarade med hänsyn till vetenskaplig eller konstnärlig skicklighet och pedagogiska meriter.
Alltså en anställning man får om man är kvalificerad för det och inget annat.
Allt annat vore inte vara tillåtet, då borde man vara forskare eller proffstyckare rätt och slätt.

Inga kommentarer: